"nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard"
trött på att vandra omkring i min ensamma rymd, trött på att avstå mitt liv.
det plågar mig, jag sitter med händerna knutna vid munnen, vilar huvudet mot dem. jag tror jag fokuserar på en punkt i himlen som inte finns. jag tror jag börjar förstå.
nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard.
I'm going back to the start.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar