stockhom pride

nu börjar det!

göteborg

klockan är 01:06. jag tror jag hatar pallar. vrider och byter ställning men det hjälper inte. varför har vi en pall vid datorn?

lugn dag. tror jag inte hunnit med hälften av vad jag hade planerat, vänta.. hade jag något planerat? nae. jag har tränat. det räckte. men dagen var ju lugn. varför hann jag inte? lat, du är lat rasmus. gymet är en obalanserad fristad. jag vill verkligen inte dit, och dom få gånger jag verkligen vill gå dit gör jag det inte. seriöst, tror jag ärligt på att jag någonsin kommer bli som dom där andra killarna på gymet? eh, nej.

var i göteborg nu torsdag - lördag. det var en känsla som kan defineras som underbar. liseberg hela torsdagen, stan hela fredagen och sen gretas på kvällen. lördagen sov vi till 13:45, gick ner och käka kebab på en turkresturang och sen drog vi hem. Calle och fredrik är brutalt bra människor. tack.

fick med mig ett par G-star jeans hem. äntligen. 1500:- fattigare.

Christoffer, vet du vad du vill? för jag blir mer förvirrad varje dag. dina korta svar och min bortglömda närhet. jag vet att du inte älskar mig längre. varför säger du det inte bara rakt ut? jag väntar här, jag står framför dig med vårat ljus svävandes i en såpbubbla. om du ska krossa den så gör det nu. för din plats i mitt hjärta gör ont.

lång tid

när jag vet att du vet, då vet du att jag ljuger.

dOn't get me wrong

överkomplicerade pisshjärna.
det blir da Vinci koden och vaniljglass med oboy <3

mitt allt och mitt ego

less igen, det blir alltid så efter ett tag. det finns inget att sikta mot och när du tänker på mig tänker du på en repa. jag finns där obetydlig för sikten men störande. du kan försöka gnugga bort mig ibland i tron på att jag bara är smuts. men jag sitter kvar och utanför finns bara en rökig dimma av oro och rädsla.

kyla, det är så jävla kallt. du kan va kylig.
fattar inte varför det inte blir bättre. mina år går.

börjat min semester nu. jag behöver en egoboost. jag vill tappa andan, ligga i obefintlig snö och göra änglar. känna att du vill ha mig mer en någonsin. jag vill vara det finaste du vet i evigheten.

"en låt till dig Sam, som lovat"

Look at me, can you see me?

It's very hard to describe
This so called perfection of mine
You tell me i'm most beautiful
I'm sorry but my feelings ain't mutual

Because when i get ready so tideously
The image of the mirror reflects so hideosly
For every wound of mine you try to heal
I'm trying to remember how to feel

It's pretty hard being a fairy
The smile you see is just so eerie
Trying to live a life less ordinairy
Beauty is so solitairy

The reason for why i think you are pretty
Is not out of kindness, not out of pity
It's for your smile and your sharp mind
It's a mystery to me why you'd ever want to hide

It's pretty hard being a fairy
The smile you give is just so eerie
Trying to live a life less ordinairy
Your beauty is so solitairy

någon som vet hur man slåss

hela mitt liv har jag fått höra en sak. du vet vad det är.

nudlar och chilisås

jag avslutade med att skriva in "Im no ordinary person" i kommentarrutan och tryckte sedan på "ok". självklart var jag utloggad när jag kom hem.
klippte precis bort en prislapp. XS 249:-. nu sitter jag ingosad i min nya tröjja tillsammans med mina röda addidas shorts. tänker på om den där kommentaren stämmer.
jag käkade nudlar och chilisås till frukost, bara det säger ju sitt.

gick i regnet och funderade, har ni tänkt på hur mycket skönare det är att gå samma gamla väg som man alltid går. vägen hem. du vet exakt vart du ska svänga och exakt vart rödljusen aldrig växlar till grönt. du vet om hur blommorna på busken luktar på våren och du vet hur halt det blir av dom ruttnande löven som ligger under det stora trädet precis vid gårdsslutet. det är när man går på automatik som man hinner tänka. idag tänkte jag på hur fittigt det är att sätta folk på att jobba helgien innan dom ska på semester. men så kom jag på att jag inte har ett riktigt jobb, jag är ju bara en semestervikarie. det är tre dagar kvar. imorgon har jag en 9-19 tid.

var på arbetets museum vid halv 2 tiden. kollade ewk utställningen. fastnade för en illustration av mona sahlin som en påfågel. den var så fin och det var så bra, enkelt och bra. det var kristins ide att kolla museum. tycker om henne massor. hon kommer alltid på något. när vi träffades utanför clas ohlsson så var min skjorta lite öppen, jag skrattade och visade att jag inte rakar bort håret på bröstet på ett par dagar. kristin drog fingrarna där och då ryste jag. hon är så bra, kan man vara så bra? ibland när man går bredvid henne kan hon lägga armen om midjan på en och bara gosa in sig och ge en sidkram. tror bara det är hon som kan göra en mysig sidkram. ler av den kramen.

igentligen ville jag handla massa saker på stan, men jag vet att det är onödigt.
det blev en kaffe mellanrost på waynes och en snabbis in i videobutiken.