less igen, det blir alltid så efter ett tag. det finns inget att sikta mot och när du tänker på mig tänker du på en repa. jag finns där obetydlig för sikten men störande. du kan försöka gnugga bort mig ibland i tron på att jag bara är smuts. men jag sitter kvar och utanför finns bara en rökig dimma av oro och rädsla.
kyla, det är så jävla kallt. du kan va kylig.
fattar inte varför det inte blir bättre. mina år går.
börjat min semester nu. jag behöver en egoboost. jag vill tappa andan, ligga i obefintlig snö och göra änglar. känna att du vill ha mig mer en någonsin. jag vill vara det finaste du vet i evigheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar