just a note

Loneliness is tough, the toughest role I've ever played.
but I'm not forgetting, that I am someones son too.

mic min mic

Min vackraste, förra flickvännen.

och jag är starkare än du

irritation och ångest. när ingenting man säger blir bra och när man igentligen bara vill skjuta alla i huvudet så dom håller käften. när man är svart i ögonen och hatar allt. jag är väldigt egocentrisk när jag blir arg. det är då jag tänker saker som man ångrar efteråt. som tur är tänker jag dom bara. det är nu som den lilla 16-åriga Rasmus visar sig, som älskar att vara självdestruktiv och förbannat envis. en som ska ha allt eller inget. jag kan inte tycka synd om någon annan en migsjälv vid dessa tillfällen. eller förstå någon annans olycka.

Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så?

en tanke

Två vänner till varandra:

- tänk, en dag ska vi alla dö.
- ja, och alla andra dagar ska vi leva.

operation

då är det snart dags för operation. min lever är kass för alla som inte vet det.
som tur är så slipper jag ha en stor operation nu innan jul och nyår. Dom ska göra en "titthåls" operation och kolla hur stor del av levern som är "död" och efter det kan dom ta ställning till om hur min nästa operation kommer se ut. Om dom måste ta bort lite eller mycket eller om den är så skadad satt jag behöver en ny. vilket dom inte tror fast det har vart tal om det. Jag mår iaf relativt bra. får sprutor för det så märker inte av att den är dålig alla gånger.

fan va segt att jag vänt på dygnet igen. ang. träningen så blev det ingen idag häller. men imorgon ska jag nog försöka komma dit även om halsen är lite off.

Flowers & Footballtops

som alla märkt är jag ett Glasvegas fan.
I mars 2004 kidnappades 15-årige Kriss Donald på den gata i Glasgow där han bodde tillsammans med min sin mamma, lillebror och tre systrar. De fem förövarna körde runt med honom i 30 mil innan de högg honom 13 gånger med kniv, hällde bensin på hans kropp, tände på och lämnade honom att dö.

Flowers & Football Tops handlar om Kriss Donald.

Baby
why you not home yet
baby its getting late
I wish you would be home by now
Door bell rings
who could it be at this time
police on my left and right
my son’s not coming home tonight
Baby, they don’t need to show
its over, I know, I know
Baby, they don’t need to show
flowers and football tops, I know
Baby, baby, baby, why you?
Baby, baby, baby, why you?
No sweeping exits
No hollywood endings
flowers and football tops
don’t mean a thing.
My baby is six feet under
just another number
my daughter without her brother
Baby, they don’t need to show
its over, I know, I know
Baby, they don’t need to show
flowers and football tops, I know
Baby, baby, baby, why you?
Baby, baby, baby, why you?
Baby, baby, baby, my baby, my baby, baby, baby is gone
Baby, they don’t need to show
its over, I know, I know
Baby, they don’t need to show
flowers and football tops, I know
Baby, my baby, my baby
You are my sunshine
my only sunshine
You make me happy
when skies are grey
I hope you noticed
how much I loved you
how could they take my sunshine away.

min christoffer

tänkte skriva ett inlägg till min pojkvän. jag tror han är den enda i hela världen som (förutom min mamma & pappa) försöker att inte lämna mig ensam bakom alla andra. jag är som en liten blomma, som växer i en tät dunge som solen inte kan lysa igenom. men så har jag mina livspelare, som min pojkvän, som alltid är där och drar undan grenarna så jag kan få ljus och växa mig en aning lite starkare. för världen här är svår för mig. antagligen svårare för mig en för många av er andra fast ni vet inte om det och inte kommer få reda på varför häller. nu sitter ni där och tänker "det vet du inget om, jag har det förbannat jobbigt i mitt liv" och det är okey. för så funkar människan. vi har ju bara våra egna liv att leva och det är bara sitt eget liv man riktigt vet något om. jag har en liten låtsasvärld.
tillbaka till christoffer alias poppe. han har svårt för att visa känslor, det har han. tror jag har lärt honom det mesta av vad han säger till mig nu för tiden faktiskt. jag älskar honom för att han låter mig vara jag, även om han misstycker många gånger. han vet att jag alltid kommer tillbaka till honom. ni skulle bara veta hur ledsen jag är ibland. han kommer alltid till mig då och finns där. jag tror bara det är folk som jag varit tillsammans med som vet vilket sår jag har på själen, vilka uppoffring det har kostat mig att växa upp. du har ingen aning om vad jag döljer för dig.

när jag växte upp var jag rätt omedveten om att det skulle bli såhär. tack för det. om jag hade vetat det hade jag inte funnits kvar. om du hade stått där på berget och sagt "Rasmus, för det är du, du kommer att ha det såhär och du kommer bli sådär, vill du hoppa?" då hade jag tagit klivet baklänges och fallit.
jag önskar att jag var okey, but it's not okey, Im not okey.
det läker, men jag lever med det hela tiden, det gnager i mig. 24h/dygn 7 dagar i veckan. tack christoffer, för att du vet, och för att du inte låter mig lämnas bakom.

träningen som uteblev

just det, träningen. blev tvingad att låta bli eftersom jag är sjuk. så nu börjar jag bli lite för exalterad! vi ska se hur jag mår imorgon!

när man är ointressant

en del människor är otroligt intressanta. man bli tagen av deras existens.
deras liv och relationer gör satt man vill dö av uttråkning när man tänker på sitt eget. jag vill så mycket mer en det jag har. sen ångra jag att jag klippte mig. men det gör jag iof alltid. det växer ut igen.

Just nu hatar jag Stockholm. vill aldrig tillbaka dit. det förstör för mig.

nu känner jag mig sådär oerhört ensam. jag kommer aldrig kunna ha ett 100% vanligt liv. det är rätt orättvist.

plastik och stadsbyte

jag är otroligt dålig på att blogga när jag mår bra har jag konstaterat ännu en gång. frustrerande. är så jävla jobbigt det här med att jag inte vet vart jag vill vara. norrköping har mer att ge just nu när jag inte har något jobb. har alla polare här och så skulle jag gärna vilja sätta igång träningen igen nu när jag har all tid i världen för det. onödigt att låta bli. imorgon funderar jag på att gå och köpa ett gymkort här iaf. känns som om jag ska bo här nu, får vällan flytta hem till mamma och pappa tills jag får ett eget jobb så jag kan kirra en fin lya här i staden. stockholm är trevligt. jag gillar det. men just nu är det för mycket.

poppe vet inte vad han vill han häller. får han ett jobb på onkologen i Linköping så tvekar han inte utan vill flytta ner på direkten. det är avdelningen han är placerad på nu som stör honom. han ska bli förflyttad nu iaf så om han trivs så stannar han ju kvar. men jag kanske inte vill det iaf.

Stockholm versus Norrköping.


sen vill jag göra plastik kirurgi. hatar typ min näsa och min mun. fan alla får gnälla så jag tänker med göra det. folk får vällan ändra på sig om dom vill.
"men du ser ju redan så bra ut" so what? inte i mina ögon alla gånger.

man ska vara snygg, rik och snyggrik. annars kan det vara!

missbruk

Jag tror inte riktigt jag använder min blogg till rätt syfte. jag gnäller mest när jag inte mår bra. ska börja skriva om vad jag gör på dagarna igen! lovar.

Kristin, Linnea och Julia

Gick och la mig för en stund sedan, men som vanligt tänker jag för mycket. kan aldrig sova när jag väl börjat fundera. Kom och tänka på en kväll i år då jag och mina absolut äldsta vänner satt och lirade sällskapsspel och käkade chips. Jag förde dom samman, och dom förde samman mig.

Kristin
min äldsta vän. född april -88. Kristin bodde i samma område som mig och våra föräldrar kände varandra så det kom automatiskt att vi lärde känna varandra från den dagen hon föddes. Kristin har flyttat runt under sin uppväxt och då inte alltid i sverige. vi har slitits ifrån varandra många gånger men när vi träffats mellan varven har det varit som om vi aldrig varit ifrån varandra. Kristin var lite som en förebild för mig när jag var liten. vi har kommit bra överens hela livet, nästan bäst av alla jag känner och det känns som det fortfarande är så. hon och jag kom nog närmare varandra när vi var i tonåren än när vi var barn. jag minns alla brännbollsturneringar, grillfester och miniskidor. Kristin representerar min busiga sida. den nyfikna och testglada. det var hon som lärde mig att man inte alltid behövde vara ett vitt får.


Linnea
är min kusin, född maj -88. jag tror vi alltid kommit överens relativt bra. Vi lekte otroligt mycket ihop när vi var små. Dom bodde i ett hus i svärtinge med skog omkring. minns att vi brukade samla slagg ihop, ni vet sådanna dära gröna stenar, som vart glas en gång i tiden har jag för mig. vi lekte med våra teddybjörnar Nalle & Nallemaja och så käkade vi myror. Astrid hette min mammas syster och Linneas mamma. Hon lämnade den här världen -99. det var rätt svårt efter det men vi kom tillbaka till varandra, vi var ju kusiner. jag har bara svaga minnen av några få tillfällen med Astrid. livet var inte rättvist.
Linnea och jag är fortfarande vänner men ses inte alls och umgås på fritiden som förr. Det är över födelsedagar och jul och liknande tillfällen då vi möts, som släkt oftast gör. det finns värme där, för vi kommer alltid vara ett par. dom som är födda samma år. dom kusinerna som var närmast. Linnea är min försiktiga sida, den som tänker och funderar. den som vet.


Julia
är/var min bästa vän. född juli -88. hon kommer alltid vara den absolut största delen av hela min barndom. vi lärde iof inte känna varandra förens på dagis men vi utvecklade en stark relation. vi ritade serier, hittade på historier. igentligen gjorde vi allt ihop, finns inte ord som kan beskriva allt vi gjorde under åren.
På våren cyklade vi runt. låg i solen vid tunneln i ånestad bland alla tusselago, utforskade berget, plockade videung i lekparken bakom deras hus. Nalle och Pingu.
vi lekte med lego mycket, åkte och badade. sagan om ringen triologin. på vintern lekte vi i snön, jag var så jävla lycklig då. Jag vet inte om det var att hennes mamma, Sigrun, fick cancer som gjorde att vi slutade umgås. jag tror och vill inte att det ska vara så. men det känns så. Sigrun gick bort -06. jag saknar henne ofta. jag umgicks lika mycket med henne nästan som med min egna mamma. jag önskar jag funnit där för dem alla mer. men så blev det inte. Julia står för min modiga och självständiga sida. hon har en plats i mig som är större en någon annans.


fyra bakgrunder. fyra liv.
Kristin bor för tillfället i Uppsala.
Linnea har flyttat till oslo.
Julia har bosatt sig i Göteborg.
Själv befinner jag mig i Stockholm.

Vart ni än är så består min barndom av er. Jag saknar er så extremt mycket även om jag vet att när vi möts så är det inte längre som förr. vi har förändrats. vi är vuxna nu. ni är mina bästa minnen. hoppas jag gav er lika mycket som ni gav mig.

Lars, pengar och bitterhet

ibland är det okey, nu är det inte okey. ibland funkar det, nu funkar det inte. jag vill inte mer. obeskrivligt. jag gjorde ett sådant extremt stor fel, ett spontant val. jag trivs inte alls i stockholm. jag vill hem och jag vill bo själv. jag är inte gjord för att dela, sympatikänna eller kompromissa. dessutom mår jag inte bra. allt är så jävla inte jag.

måste få känna att jag har något att komma med, jag vill uppskattas.
nu gör jag bara poppe ledsen. vi var iväg förut, skulle fixa router och taklampa. sen skulle vi åka och skaffa nya vinterdäck. vi diskuterade pengar. jag kommer alltid att spendera pengar, även om jag inte har dom. det är jag! och visst är det dumt, men det är fortfarande jag och vet ni vad? det funkar för mig. poppe säger att man inte kan göra så, fine. jag skiter i lägenheten från och med nu. jag tänker iaf inte bo kvar. jag tog tunnelbanan hem själv sen.

just nu vill jag inte ha någon pojkvän. jag vill inte ha någon som vill ha sex med mig eller någon som vill pussa mig på kinden. jag vill bara ha en helt assexual relation. en kram när man inte mår bra, det är allt.
en vän.
nu tar det slut. nu ska jag vara ensam.

"om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila, ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån"

Diesel Black Gold

wow, Diesel's nya höstkollektion Black Gold är fan snyggaste.
bara att lixom stoppa in brallerna i dojjerna, porrigt!







underbara kläder for fuck sake!

jisses, det var hundra år sedan jag skrev något. det blir alltid så med mig och bloggar. man får en kick och så ska man vara hyperduktig och börja blogga om livet varje dag men naedå, ni får ha förståelse med det.

trivs bättre i Stockholm nu, inte för att jag spenderar så mycket tid här. det är ett himla farande på mig fram och tillbaka till Norrköping. just nu är jag helt utan pengar och det är jag inte van vid alls. värdelöst.
hoppas på att få ett jobb snart. sökt klädbutiker, inredningsbutiker.
sökt till Stockholms universitet också, genuskunskap och sexualismens historia (något sånt) då blir det säkert jag och 20 flator *haha*

har precis käkat sallad och druckit te. fantastiskt va mysigt man kan ha i en soffa på morgonen.

vardagen

sitter med datorn i knät på köksbordet och ser ut genom persiennerna på den här staden, oj, förorten. jag har inga känslor för det här stället, det ger mig inga minnen. jag kan inte rysa till som jag gör när jag är hemma i norrköping när jag ser något som jag kan relatera til min barndom med. något jag lekt med, något jag gjort, något jag varit vid. längtar efter kaffe och cigg. jag som inte röker längre. det är svårt att flytta. speciellt när man inte har något att flytta till, bara massor att flytta ifrån. jag har inget jobb, jag har ingen status. jag sitter som en uttråkad tonåring och funderar över vart allt tog vägen.

det sitter en såndär insekt med gröna vingar på insidan av fönstret. det är nog den fjärde på några dagar. dom brukade sitta på vinbärsbuskarna hemma hos mamma och pappa. jag hjälper dom ut. men mig är det ingen som hjälper ut. för vart ska jag ta vägen då. bäst att sitta på insidan av fönstret och vänta, vänta på att det ska bli vår. alla vet att det är på våren som möjligheterna kommer, som allt börjar om.

jag har svårt att tänka frammåt. jag ser bara bakåt, jag ser det jag missar inte det jag har tillgång till. tänker lite på dave matthews låt stay or leave. henrik påminde mig om den nyss. "wake up naked drinking coffee, making plans to change the world". det är så jag. jag vill så mycket men jag sitter mest och tänker på det, agerar sällan.

åh, om jag hade vart i norrköping nu hade jag ringt michaela och bett om träff. jag hade tagit MIN lila bil in till staden sen hade vi gått omkring och kollat på kläder och garvat åt diverse muppiga saker. fikat. Hade antagligen köpt något jätte onödigt för MINA pengar som jag alltid brukar ha så mycket av. sen hade jag åkt hem och tagit massa bilder, mest på migsjälv, lagt ut dem på qx och väntat på lite posetiv respons. när jag fått det hade jag lagt mig och sovit. vaknat, fått ännu mer respons. sen hade mitt ego vart mättat för dagen.
nu är det inte så, inte sådär. MIN bil är inte min längre och MINA pengar finns inte. jag är lika fattig som alla andra, jag får samma respons som alla andra. jag känner mig värdelös.

på nätterna har jag ångest. jag tänker på mina vänner hemma så det gör ont. samtidigt måste jag ligga still, ligga tyst. för min pojkvän ligger bredvid, och han har ett liv. han har något han måste upp till. han är viktigare än vad jag är just nu. jag får inte ta plats.

jag vet att det kommer bli bra. bara jag tar tag i det. men hur gör man det när man bara längtar någon annanstans. varför ska jag titta på den här väggen när den mittemot är mycket finare? jag gnäller lite. men det är nog mitt sätt att säga hejdå till allt som varit lätt. nu blir det svårt, och det är jag inte van vid.

för lugnt

Orkar inte blogga igentligen. så det blir kortis inlägg idag. fortsatt att städa och rensa, träffat micke från Linköping, d va nog roligaste på hela dagen. tack du <3
annars så vart det en lugn kväll. vill festa men folket är tråkigt!
Mvh Rasmus

Grattis poppe!

Ja så har pojken min fyllt 25. det har vart en bra dag och jag har vart riktigt duktig! började imorse med att ta ut alla möbler och sen dammsuga och moppa hela golvet. sen har jag rensat alla lådor och kastat en hel del med bara skräp, torkat av allt och gjort värsta fint! så nu är mitt rum här hemma hos mamma & pappa rent och fint och redo att lämnas ifred till jag kommer hem o hälsar på ibland. jag får ha mitt rum kvar för man vet ju aldrig, jag kanske inte trivs och vill hem igen?

Min släkt var här idag och firade min karl. det var jätte trevligt. tycker om min familj massor (för det mesta) haha. Jag köpte inget utom blomma och ett kort för vi har det som sagt lite stökigt just nu mitt i flytten. skrev att han fick välja valfri present senare när han kommit på något.

Vart lite deppigt här senare. läste saker på internet som fick mig att undra om jag hoppas på för mycket. allt tar sån tid och jag vet inte om jag kommer orka.

Älskar dig poppe. hoppas du hade en fin dag!
Mvh Rasmus

uppdrag födelsedagspresent

Underbart att äntligen få komma ut ur huset. var en snabbis på staden och träffade michaela och nicoline. tyvärr vart ju själva syftet med hela "stadengrejjen" inte som jag tänkt mig. hittade inte alls något att köpa till min karl men vi pratade om det igår och kom fram till att det kanske är bäst att vänta. för det första vet han inte alls vad han vill ha och min karl är riktigt kräsen så vad som hällst duger verkligen inte. sen kan jag inte köpa något till lägenheten häller för vi vet inte vad som behövs ännu. eventuellt kanske jag kan mysa till det för oss i thailand när vi är där. men det får vi se då!

Roligast på hela dagen var när nicoline var lite småkinkig i vagnen och låg och surade, jag tänkte va lite söt så jag sa sa: porr! då skratta hon värsta, himla sötbebisunge det där! älskar! michaela sa att jag iaf hade bidragit med något till hennes personlighet typ *stolt* sen hittade vi söta kläder till henne (nicoline) som vi köpte på åhlens och jag hittade en jacka (jag är shoppoholic) som införskaffades utan att tänka efter två gånger, men det behöver jag ju inte göra häller. e värsta nöjd.

Nu är jag lite sur för kommer missa Top Model bara för att jag måste hämta poppes morsa på stationen. körkort är inte bra alla gånger.
Mvh Rasmus

definierar ordet tråkigt

Dag 3 utan kallingar, det ni! dumt att ha när man är sjuk. sitter och dricker grönt te här i mina mjukisbyxor (självklart inget under) och hoppas på att förskylningen ska försvinna. fy, vad extremt tråkigt det är att vara sjuk. jag har en miljon saker jag MÅSTE göra och här sitter jag helt handlingsförlamad.

Idag har jag iaf bara gått mellan sängen, tv:n och datorn. väldigt fysiskt ansträngande! jävla tur att det finns en dator iaf så man inte blir helt isolerad, är för social av mig för det. känns som jag inte kommer hinna träffa alla mina kompisar som det var tänkt nu bara för att jag är sjuk. dumt dumt.

Oh, kan fortfarande inte släppa Alex Mckee. jag är nog lite besatt just nu. ska spara håret och sen klippa mig som honom på den här bilden:



Han ser ut som en docka! otroligt vacker. jag ska med bli vacker när jag e frisk igen! så är det bara.
Mvh Rasmus

vanlig jävla tisdag

Herregud, idag har jag verkligen inte gjort något vettigt. känns som jag lagt ner dagen på att stöka ner allt som jag städade iordning igår. typiskt mig. borde städa ordentligt i mitt rum satt d e jätte fräscht tills jag flyttar. sorterade lite lådor idag som jag hittade i garaget, massa teckningar från när jag var 12 år typ. super sött men inget jag kommer ha någon användning för så kastade det mesta. är fortfarande förskyld också och det känns dumt med tanke på att jag inte har tid med det. Min pojkvän fyller 25 på fredag och då måste jag vara frisk! och så måste jag ju kunna ha gått på staden och köpt någe fint till han, vi har faktiskt nästan vart ihop i 2 år. tiden går fort.

Kollade på "the bucket list" igår igen med min mamma och pappa, tjöt i slutet den här gången med. så fin film! rekomenderas. kom på att ni inte fick någon bild på Alex McKee så ni kan titta på han men här har ni det:




(haha han har inget med filmen att göra men ändå)

Nu ska jag nog kanske städa bort alla juicekartonger från skrivbordet.
Mvh Rasmus

Alex McKee

Jag har hittat en kille på nätet av en slump. han bor långt bort, U.S.A. men gud vad jag vill träffa honom. underbart duktig fotograf och fantastiskt vacker människa. aldrig sett någon som är så vacker som han är. han är perfekt. när jag ser människor som ser ut på ett visst sett vill jag inte längre ha dom utan vara dom. jag har ett obeskrivligt behov av bekräftelse. när jag ser folk som jag vet ser bättre ut en vad jag gör mår jag dåligt. jag vill vara älskad och eftertraktad av alla. har ett rätt udda förflutet bakom mig, men det är ingenting jag någonsin mer kommer att prata om, så det lägger vi åt sidan. men det finns där, och jag kommer skylla på det varje gång jag blir anklagad. Alex McKee, önskar jag såg ut som dig!

Idag har jag i övrigt vart sjuk. börjat packa och rensa kläder inför flytten till Stockholm nästa vecka. oj vad jag kommer sakna mina vänner, så oerhört mycket. levt i Norrköping hela mitt liv, i samma hus, på samma gata. jag har inga direkta tankar om hur det kommer bli just nu. lite orolig att jag inte har något jobb ännu men det kanske löser sig! eller jag tror det kommer göra det iaf. otroligt så mycket skräp man har för den delen, skönt att bli av med mycke nu när man ska börja om på nytt. en hel del kläder som försvinner som man aldrig använder. lite sentimentalt att kasta men sånt är livet.

Ska bli skönt att åka till Thailand 17 oktober. rensa skallen lite och kanske komma underfund med vad jag vill göra i mitt liv. hällst vill jag börja plugga. men när man inte vet till vad är det inte så lätt. jag har en passion för fotografering men jag utvecklas inte längre känns det som. det är frustrerande och jag tror jag behöver hjälp med att komma vidare. köpte en NikonD300 för 15.000 men det spelar ju ingen roll när man är värdelös? hur som så hoppas jag att jag snart kanske kommer på vad som är fel, vad jag borde göra! vill även ha massor med nya bilder på mig själv. massa fina bilder. jag vet att jag kan för jag har det i mig.

Nu har jag skrivit mitt första inlägg i min nya blogg!
ska försöka skriva så ofta jag kan och inte glömma bort det.
Mvh Rasmus