Lars, pengar och bitterhet

ibland är det okey, nu är det inte okey. ibland funkar det, nu funkar det inte. jag vill inte mer. obeskrivligt. jag gjorde ett sådant extremt stor fel, ett spontant val. jag trivs inte alls i stockholm. jag vill hem och jag vill bo själv. jag är inte gjord för att dela, sympatikänna eller kompromissa. dessutom mår jag inte bra. allt är så jävla inte jag.

måste få känna att jag har något att komma med, jag vill uppskattas.
nu gör jag bara poppe ledsen. vi var iväg förut, skulle fixa router och taklampa. sen skulle vi åka och skaffa nya vinterdäck. vi diskuterade pengar. jag kommer alltid att spendera pengar, även om jag inte har dom. det är jag! och visst är det dumt, men det är fortfarande jag och vet ni vad? det funkar för mig. poppe säger att man inte kan göra så, fine. jag skiter i lägenheten från och med nu. jag tänker iaf inte bo kvar. jag tog tunnelbanan hem själv sen.

just nu vill jag inte ha någon pojkvän. jag vill inte ha någon som vill ha sex med mig eller någon som vill pussa mig på kinden. jag vill bara ha en helt assexual relation. en kram när man inte mår bra, det är allt.
en vän.
nu tar det slut. nu ska jag vara ensam.

"om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila, ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån"