tisdag 18 augusti 2009

excuse me, do I know you?

det är så orättvist. att jag valde att berätta för längesen, att jag valde helt fel väg då. jag var ung, jag ville möta någon som kunde säga att det skulle bli bra. istället fick jag en ständig påminelse för livet om att jag aldrig någonsin kommer bli bra. varför förtjänar jag det här? bara för att jag ville vara ärlig så straffas jag och bara för att jag ville ge det en chans så ska jag dömas livet ut. önskar det ogjort. önska jag aldrig sa något, önska jag aldrig hade träffat er och öppnat mig och hoppats på att ni skulle acceptera. ni ljög när ni sa att världen var för alla.

Inga kommentarer: