jan johansen - se på mig

sen igår då jag fick besked om operationen har jag inte kunnat sova, jag kräks när jag äter och huvudet är så jävla fyllt med ångest. seriöst, igår innan jag tänkte sova tror jag faktiskt att jag bad lite. bad om att jag skulle slippa, att det skulle bli bra iaf. att jag skulle vakna och allt var bra.

men nu sitter jag här, förjävligt rädd och osäker. jag ringde till sjukhuset imorse och frågade om jag kunde skjuta på det. det gick men dom avrådde och då blir operationen nog i linköping istället för götebrog. jag vet inte vad jag vill?? jag får panik. mår så jävla dåligt.

jag vet inte men jag har nog utvecklat någon fobi för kateter, jag börjar gråta när jag tänker på det. och ärret?? jag vill inte! så jävla stort. en kompis sa att landstinget kan betala att man tar bort ärret men vem ger mig ett papper där det står att det försvinner till 110%? just det, ingen.

"När din väg är lång, och du är trött
men du måste ändå gå
Och när skuggorna börjar växa och få liv
och när natten skrämmer så
är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar
Hos dig stannar jag kvar

När du står en dag
vid ett vägskäl i ditt liv
som ett vilset litet barn
är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar
och hos dig stannar jag kvar
Så se på mig, oho en hand i stormen
som en våg som föds att bära dig"