VÄGRAR

livet suger rätt hårt. idag ringde jag till mitt gamla jobb på coop bygg och undrade om dom hade något arbete till mig nu i vår, och vet ni vad? det hade dom från v.14! fatta vad glad jag blev. Jag och killen som äntligen ska flytta till norrköping igen till en jätte fin lägenhet i oxelbergen. allt kändes fan great! jag fick bilder i huvudet på hur jag jobbade, tjänade pengar, myste med killen i lägenheten, gick och tränade osv.. allt det där vardagliga som jag längtat efter. lite struktur i livet efter sex månaders arbetslöshet och ekomonikris. jag var i himmlen och fan va bra jag mådde!

sen kom dödsbudet, eller ja, nu har ju ingen dött men det känns lite så. Dom ringde från sjukhuset och sa att dom planerade in min stora leveroperation v.13. jag fick is i magen. frågade lite lätt om jag kunde arbeta, hur operationen gick till, om vad jag får för ärr efter osv. fy fan. 5 - 10 dagars sjukhusvistelse, 6 veckors sjukskrivning och ett fett ärr som är 20 cm långt! jag dog. detta skulle då alltså betyda att jag inte kunde börja jobba alls.. att sommaren var förstörd eftersom jag inte fick sola eller bada. är sjukt ledsen över det här, skulle nog vilja att någon sköt skallen av mig så jag slapp.

DESSUTOM tänker dom sätta kateter på mig, och seriöst, jag kommer vägra!
Never ever att dom ska in med en slang i mitt urinrör. fuck it häller.
jag mår dåligt när jag tänker på det, på operationen. jag vill verkligen inte göra den. jag längtar inte alls. JAG VILL INTE! skulle göra vad som hällst för att slippa.

jag vill strejka, försvinna. bara jag inte behöver göra detta.